R. I. P.
Du föddes i England 1999 och bodde på en farm tillsammans med 17 andra BorderCollies. Ditt hem var ett halvt oljefat fylld med halm...det är ju så man has BCn i Brittanien, de är ju arbetsredskap.
Då vi hade träffat Jonas från Malmö på tidigare vallhundläger, visste han att vi var intresserade av en "ny" BC. Han var ofta i England och tävlade i vallning och en dag fick vi ett telefonsamtal där han berättade att han sett en tik som kunde passa oss. Han "testade" henne i olika miljöer, hon fick geomgå en ordentlig veterinärkontroll och saken var klar. Hon skulle få flytta hem till oss.
Väl hemma på Värmdö tror jag hon tyckte hon kommit till himmelriket! Hon hade aldrig varit inne i ett hus vilket gjorde att när hon väl kommit in i denna (i hennes liv) enorma hundkoja, inte ville gå ut igen... Och tänk att vara 19 månader och aldrig hört/sett en TV, gud så hon undrade var människorna var som pratade i den konstiga lådan.
Och när jag skulle börja träna med henne, ja enkelt blev det inte!
i brist på mänsklig kärlek, blev belöning iform av kel och gos alldeles för mycket för henne. En klapp och hon var på väg att krypa innanför jackan på mig. Efter ett tag kom vi på att om nån annan använde klicker och jag spottade ut en godis så funkade det. Men gissa om det var svårt att att inte få röra sin hund när man ska belöna. Tack kära Peggy och Britt för all hjälp med henne. När mina knän la av, hjälpte ni mig med spåret. Britt tävlade och fick henne uppflyttad från Apell spår.
♥ Vet att hon hade en speciell plats i era hjärtan ♥
Hon fick ett bra liv. Var frisk och pigg ända in i det sista.
Nån vallhund blev hon aldrig då hon tyckte att när kraven på henne blev får stora gick hon helt enkelt därifrån!!!
Men vilken underbar, snäll och problemfri hund hon var. Halvdöv på slutet men annars pigg och frisk. Ända fram till i söndags, då hon på kvällen hade ont i magen och kräktes. Senare, sent på kvällen fick hon problem med att kissa. Då det var -17 grader den dagen trodde jag att hon fått urinvägsinfektion. På måndagen blev det svårare för henna att kissa så jag satte nålar mot urinvägsinfektion. Då började hon "läcka" vilket var bra, för då kom det ialla fall ut lite urin. Men insåg att hon måste får hjälp med att få ut mer. Fick tid hos vår vet på tisdagen där dom konstaterade att hon hade en onormalt stor urinblåsa. Vi tömde henne på urin och så fick vi en akuttid på onsdagen på Ultuna, Uppsala.
Där kunde dom konstatera (vilket min vet misstänkte) att hon hade en taggig tumör intill urinröret i urinblåsan.
Det skulle krävts ett stort operativt ingrepp, med ovisst resultat, för att ev kunna åtgärda detta.
Då vi alltid har haft den inställningen att hundarnas väl skall gå först, var beslutet inte svårt att fatta. Vi hade redan på tisdagskvälen bestämt att hon inte skulle behöva genomgå en operation med efterföljande konvalicens. Hon var ju ändå 13 och ett halv år. Hon skulle kanske inte ens klara en nedsövning.
Så hon fick somna in.
Så här vill vi minnas henne, full av liv och bus.
♥♥♥
Glöm inte att vara rädda om varandra!
Lena & ♥G♥-na
